Skit också

Jag kuggade uppkörningen. Har lugnant ner mig nu och nästintill kommit över det men jag kände mig ganska så uppriven på väg enhem. Det var nära att bli godkänt sa han, men det gick lite för fort ibland så att jag missade en väjningsplikt och en och annan bil. Inte bra.
    Köpte lite godis och läsk som tröst på Pressbyrån - skit dyrt. Men jag måste säga att Ubuntu cola är faktiskt riktigt gott.  När jag tänker "Ubuntu" tänker jag genast på datorer och börjar direkt morra över hela Piratebay rättegång. Även om Piratebay skulle förlora så kommer det inte betyda nånting annat än att bolagen får in sina förlorade sedlar. Det går inte att ändra hela "fildelningskulturen", det är alldeles för utbrett och det är en självklarhet för mig och mina jämnåriga att man får tag på film och musik gratis, det är vi är uppväxta med. Om jag köper en film t.ex. så är det för att jag verkligen gillar den.



"När en miljon människor bryter mot en lag varje dag är det lagen det är fel på"


Självuppfyllande profetia

Nu börjar jag intala mig själv att jag inte kommer klara varken teoriprovet eller uppkörningen. Jag är rädd att det blir en självuppfylande profetia.

Världens just nu minst älskvärda person

Lite så känner jag mig just nu. Inte ens väckarklockan ville väcka mig imorse. Det är vad man får när man lyckas med att inte plugga körkortsteori under en hel helg när man har teoriprov på en tisdag. Det tror jag stenhårt på. Sen sitter jag här och äter äckligt, oljigt saltchips till frukost. Och snart hinner jag inte klä på mig, tvätta året och sminka mig i tid för att hinna med bussen. I dag är en obligatorisk dag i skolan=förbjudet att missa bussen.

Grýla

Grýla (uttalas Grila) heter trollkärringen som är huvudrollen i alla hemska sagor man använt för att skrämma isländska barn till lydnad enda sen 1200-talet. Så gjorde även min mamma. Mammas saga är den moderniserade varianten om Grýla som var ett sorts troll som kidnappade olydiga barn lagom till jul.
    Nu har jag läst på lite i ämnet och jag är glad att mamma inte använde dom äldre sagorna. Enligt dom värsta historierna så hade hon klövar till fötter och gigantiska händer, en groteskt ful näsa och en omättande hunger. Hon kunde höra olydiga barns skrik från mils avstånd och gick alltid runt med en stor säck så att hon kunde kidnappa alla olydiga barn och stoppa ner dom i sin trollgryta och äta dom till kvällsmat.

En bild ur en barnbok som vi har i en hylla nånstans.

Trots att mamma hotade oss med den snällare varianten så blev vi ändå riktigt skrämda av den. Så pass att min lillebror (och jag i smyg) blev så rädd att han ringde till morfar på Island och frågade om han inte kunde göra något, morfar som ändå var vår manligaste förebild. Morfar ringde upp några minuter senare och berättade att Grýla hade dykt upp nere vid vattnet vid Seltjarnanes där dom bor och han hade sprungit ner och knytit fast henne runt en lycktstolpe och dödat henne. Så var det problemet ur världen, och jag vill faktiskt minnas att jag aldrig mer var orolig för att Grýla skulle dyka upp efter det. Fast jag får fortfarande ont i magen när jag ser bilden här nedan. Den är också tagen ur en traditionell isländsk barnbok.


Istappar heter förövrigt "Grýlukertin" på isländska vilket betyder Grýlas ljus (som i stearinljus, inte ljussken i allmänhet). Jag vet inte om det stämmer men jag vill tro att dom är döpta efter Grýlas näsa.
    Det jag reagerar mest på när jag reflekterar över detta lilla barndomsminne är att min morfar påstod sig att han faktiskt dödade henne. Inte hotade eller slog, utan dödade. Det tycker inte jag är okej, min morfar - en mördare? Jag känner mig plötsligt lite mörkrädd, vem gömmer sig i min garderob i natt? Grýla eller morfar? Eller är det bara den inbillade stalkern ikväll igen?

I ♥ Darwin

Tittar på "Darwins förlorade resa" på National Geographic Channel. I've said it before and I'll say it again: I would kill to go on the same fucking journey as Charles Darwin did!!! Jag är så fruktansvärt avundsjuk på programledaren som får följa i Darwins spår. Om jag åtminstone skulle få besöka Galapagosöarna så skulle jag bli nöjd.
    Charles Darwin fyllde förövrigt 200 år i torsdags (12:e februari). Och i dag fyller Galileo Galilei 445 år. Ett stort grattis och tack för allt, grabbar.


Darwins resa (
aboutdarwin.com)


Utfrysning = social tortyr

    "Vi är sociala djur. Vi måste känna samhörighet. När vi känner oss stöttade i nära, intima relationer så tenderar vi att vara hälsosammare och må bättre.
Människor i alla kulturer använder utfrysning för att styra sociala beteenden. Människor, speciellt kvinnor, reagerar på utfrysning med nedstämdhet, ångest, sårade känslor, försök att återställa relationen, och tillslut eventuellt att dra sig undan.
Ignorering är ett "känslomässigt övergrepp" och "ett fruktansvärt hemskt vapen att använda" säger folk som blivit utsatta för utfrysning av familjemedlemmar eller arbetskamrater."
    Jag kom att tänka på detta lilla stycke ur boken "Social Psychology" av D.G. Myers när jag läste igenom några gamla
blogginlägg. Jag blev utfryst ur en vänskapskrets under andra året på gymnasiet och det var det absolut värsta jag någonsin upplevt hittils i den lilla stund jag existerat på jorden. Att utsätta någon för utfrysning är ren och skär social tortyr.
    I boken står det också att i 13 av 15 fall av skolskjutningarna i USA mellan 1995 och 2001 så hade förövarna blivit utsatta för utfrysning, mobbning eller "romantiska avslag". Det är inte svårt att förstå när man själv upplevt det.


Eric Harris och Dylan Klebold, offer och orsak för Columbine High massakern.

    Bilden är hemsk, jag vet. Men jag vill gärna visa hur långt det kan gå. Mobbning är det absolut värsta som finns, det har jag alltid tyckt, t.om. innan jag utsattes för det själv. Jag har aldrig förstått nöjet, eller nån anledning överhuvudtaget, till att medvetet vara elak mot en annan människa.
    När jag ser bilden kommer jag också att tänka på ett skämt som några tjejer i klassen ibland tog upp. "Massaker-måndag" brukade dom kalla början av en lång, jobbig skol vecka. Det handlade om att man kom till skolan och var så trött på allt att man bara ville skjuta ner allt och alla i sin väg. Det skämtet känns inte lika roligt när man ser pojkarna på bilden.

Allt är mitt fel

Jag försår inte hur min kära mor alltid lyckas få mig att känna att allt jag gör är fel. Pappa har inte ringt och bjudit på mat, det är mitt fel, jag skulle ha vetat att han måste "väckas" från sin egna lilla värld. Bara ett exempel, orkar inte mer.

Distraktion

Kolla vilken snygg lampa som hänger ovanför mitt huvud i denna stund.

Det är mycket man lägger märke till när man försöker att undvika andra saker.

Plågsamt plugg

Jag har en underbar vecka att se fram emot. Teoriprov den 17:e februari, uppkörning den 18:e februari och tenta i socialpsykologi den 20:e februari.
Tentan kommer jag att kugga i. Jag har inte ens hunnit med en fjärdedel av all den läsning som tvingats på oss. Då siktar jag in på en omtenta istället. Uppkörningen känner jag mig osäker inför, jag är bra men inte bra nog enligt min körlärare. Teoriprovet har jag klarat en gång tidigare så där känner jag mig säker, men bara om jag pluggar istället för att sitta här o slöa. När det blir så mycket på en gång så stänger jag av helt och får inget gjort.



Jag fortsätter att förvånas över att min självkänsla inte krossats i tusen bitar av alla dessa krav på perfektion. Ingenstans får man höra att man är bra nog. Jag har ont i magen.