the sunny side

I dag var jag i skolan och jag försökte hålla humöret uppe men det var jobbigt med en massa ändringar i schemat och h--ans närvaro drog mig bara ännu längre ner. Det var kul att träffa C iaf och få prata. Jag sa i går att jag skulle visa att jag inte bryr mig om dom och jag tror jag gjord det rätt bra, men det är fortfarande lika jobbigt när ingen pratar med mig, inte äns tittar på mig, på en hel dag som man brukade prata med och nu så skräms jag av tanken att prata med nån annan utan C. Tanken att jag inte är rolig/intressant nog finns alltid där och det är svårt att ta initiativ att prata med nån när jag vet att min åsikt inte värderas eller är lika viktig som nån av dom andras åsikter. Vad jag menar är att jag inte blir lyssnad på.