Utfrysning = social tortyr
"Vi är sociala djur. Vi måste känna samhörighet. När vi känner oss stöttade i nära, intima relationer så tenderar vi att vara hälsosammare och må bättre.
Människor i alla kulturer använder utfrysning för att styra sociala beteenden. Människor, speciellt kvinnor, reagerar på utfrysning med nedstämdhet, ångest, sårade känslor, försök att återställa relationen, och tillslut eventuellt att dra sig undan.
Ignorering är ett "känslomässigt övergrepp" och "ett fruktansvärt hemskt vapen att använda" säger folk som blivit utsatta för utfrysning av familjemedlemmar eller arbetskamrater."
Jag kom att tänka på detta lilla stycke ur boken "Social Psychology" av D.G. Myers när jag läste igenom några gamla blogginlägg. Jag blev utfryst ur en vänskapskrets under andra året på gymnasiet och det var det absolut värsta jag någonsin upplevt hittils i den lilla stund jag existerat på jorden. Att utsätta någon för utfrysning är ren och skär social tortyr.
I boken står det också att i 13 av 15 fall av skolskjutningarna i USA mellan 1995 och 2001 så hade förövarna blivit utsatta för utfrysning, mobbning eller "romantiska avslag". Det är inte svårt att förstå när man själv upplevt det.
Eric Harris och Dylan Klebold, offer och orsak för Columbine High massakern.
Bilden är hemsk, jag vet. Men jag vill gärna visa hur långt det kan gå. Mobbning är det absolut värsta som finns, det har jag alltid tyckt, t.om. innan jag utsattes för det själv. Jag har aldrig förstått nöjet, eller nån anledning överhuvudtaget, till att medvetet vara elak mot en annan människa.
När jag ser bilden kommer jag också att tänka på ett skämt som några tjejer i klassen ibland tog upp. "Massaker-måndag" brukade dom kalla början av en lång, jobbig skol vecka. Det handlade om att man kom till skolan och var så trött på allt att man bara ville skjuta ner allt och alla i sin väg. Det skämtet känns inte lika roligt när man ser pojkarna på bilden.
Människor i alla kulturer använder utfrysning för att styra sociala beteenden. Människor, speciellt kvinnor, reagerar på utfrysning med nedstämdhet, ångest, sårade känslor, försök att återställa relationen, och tillslut eventuellt att dra sig undan.
Ignorering är ett "känslomässigt övergrepp" och "ett fruktansvärt hemskt vapen att använda" säger folk som blivit utsatta för utfrysning av familjemedlemmar eller arbetskamrater."
Jag kom att tänka på detta lilla stycke ur boken "Social Psychology" av D.G. Myers när jag läste igenom några gamla blogginlägg. Jag blev utfryst ur en vänskapskrets under andra året på gymnasiet och det var det absolut värsta jag någonsin upplevt hittils i den lilla stund jag existerat på jorden. Att utsätta någon för utfrysning är ren och skär social tortyr.
I boken står det också att i 13 av 15 fall av skolskjutningarna i USA mellan 1995 och 2001 så hade förövarna blivit utsatta för utfrysning, mobbning eller "romantiska avslag". Det är inte svårt att förstå när man själv upplevt det.
Eric Harris och Dylan Klebold, offer och orsak för Columbine High massakern.
Bilden är hemsk, jag vet. Men jag vill gärna visa hur långt det kan gå. Mobbning är det absolut värsta som finns, det har jag alltid tyckt, t.om. innan jag utsattes för det själv. Jag har aldrig förstått nöjet, eller nån anledning överhuvudtaget, till att medvetet vara elak mot en annan människa.
När jag ser bilden kommer jag också att tänka på ett skämt som några tjejer i klassen ibland tog upp. "Massaker-måndag" brukade dom kalla början av en lång, jobbig skol vecka. Det handlade om att man kom till skolan och var så trött på allt att man bara ville skjuta ner allt och alla i sin väg. Det skämtet känns inte lika roligt när man ser pojkarna på bilden.
Kommentarer
Postat av: Friendsbloggen
Ett jättebra skrivet inlägg och det är skitbra att du tar upp det här ämnet! Vi på friendsbloggen tackar ditt stöd!
Trackback